
I min bekantskapskrets finns det många som har välutbildade ungdomar i åldern 20-35 och dom som har jobb arbetar tills knogarna blöder och det är inte ovanligt med en arbetstid på över 200 timmar/månad. När man frågar varför dom jobbar så mycket och om dom inte är rädd att slita ut sig så svarar dom att dom är så glada över att ha ett jobb och att det värsta som kunde hända var att dom blev arbetslösa, att gå hemma och få bidrag är inte att tänka på om det bara går att undvika.
Bilden av den tungsinte och självmordbenägne norrbottningen som har varit någon slags skröna genom hela nittonhundratalet har bytts ut mot en bild av en hårt arbetande, välutbildad och social ungdomsgeneration som bara väntar på att på använda sina hårt förvärvade kunskaper där dom behövs.
Läs även andra bloggares åsikter om
1 kommentar:
Och helt klart värst är smålänningarna.. :P ochstockholmarna! Kan ju tipsa dem som inte tagit steget än om www.jobbainorge.se Drog förra veckan efter att jag läst igenom hela sidan.
Skicka en kommentar