Bilden är av ett barn i graviditetsvecka 25 Om nu tio procent av barn som föda i vecka 22 lever efter ett år (jag inser att så inte är fallet i hela världen) hur kan då abort vara tillåtet upp till vecka 24. Då kan man väl inte kalla det för abort utan då tar man faktiskt livet av ett barn som eventuellt skulle klara sig om man gjorde ett kejsarsnitt eller startade förlossningen i stället för att abortera.
Abortläkaren som blev mördad i USA gjorde aborter även efter vecka 24, ja till och med upp till vecka 26. Jag förstår ilskan från abortmotståndarna (jag förstår inte mordet) för ett foster i vecka 25 eller 26 har väldigt stor chans att växa upp till ett normalt liv efter ett kejsarsnitt eller en förtidigt medicinsk startad förlossning.
I takt med att gränsen för att förtidigt födda överlever och klarar sig bra nästan är lägre än vad en sen abort är så måste vi snart justera gränserna för vad som är abort av ett foster och vad som är avlivning av ett barn, jag tycker att gränserna är hårfina.
Läs även andra bloggares åsikter om
Abort, förtidigt födda, kejsarsnitt, förlossning, mord, avlivning, foster, barn, abortläkare, mördad svd dn
1 kommentar:
. Den ständiga diskussionen om gränsen mellan abort och mord är egentligen helt onödig. Striden grundar sig i ett gigantiskt självbedrägeri och hyckleri. Det består i att man förvägrar erkänna det ofödda barnet ett människo- och skyddsvärde förrän långt fram i kvinnans graviditet.
Alltför få medborgare i Sverige blundar för fakta och verklighet. Faktum är att förra året avlivades mer än 38.000 barn i moderlivet, enligt Socialstyrelsens officella statistik. Finns något bättre ord för den här företeelsen än samhällssankionerat massmord?
I svensk lag har de aborterade barnen inget skyddsvärde. Det har däremot de läkare och barnmorskor som i skydd av abortlagen har till uppgift att utföra det här systematiska och på det hela taget socialt accepterade dödandet av de allra minsta och försvarslösa ofödda barnen.
Redan från befruktningen av kvinnans ägg har fostret allt genetiskt material som krävs för den fortsatta utvecklingen tilll en ”färdig” människa. Ändå grundar sig abortlagstiftningen på en ständigt omstridd gräns för när det ofödda barnet (fostret) är ”livsdugligt utanför kvinnans kropp.
Den till synes totala avsaknaden av den mest elementära kunskapen i biologi tar sig uttryck i absurda argument och floskler från framför allt feminister, liberaler och vänstersympatisörer. I deras retorik heter det kort och gott: ”Kvinnan ska ha rätt till sin egen kropp” och ”abort är en mänsklig rättighet”.
De här grupperna bortser systematiskt från det faktum att även det ofödda barnet är en egen kropp (som råkar befinna sig i kvinnans livmoder). I motsats till de aborterande kvinnorna har deras ofödda barn ingen mänsklig rättighet att få leva. Hur har det kunnat gå så här snett?
Efter mordet nyligen på en aborterande läkare i USA tog redaktör Håkan Arenius på Dagen upp den frågan på tidningens ledarblogg (http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2009/06/avskyvart-mord-pa-abortlakare). För honom heter lösningen ”ett lågmält och eftertänksamt samtal”. Han uppmanar således abortkritikerna i vårt land att hålla en låg och försiktig profil.
Då är den naturliga följdfrågan den här: Kommer vi att rädda fler ofödda barn med hjälp av lågmäldhet, eftertänksamhet och ödmjukhet? Har inte den samlade kristenheten, inklusive tidningen Dagen, haft just den här passiva och naiva, för att inte säga fega, attityden i flera decennier nu? Visst är det så. Och ändå ökar antalet aborter för varje år.
De ofödda barnen borde ha det största skydds- och människovärdet hos mänskligheten, och det redan från tillblivelsen. Allt annat är ett hyckleri och dubbelmoral. Men så är det inte. Än mer tragiskt är det att så många kristna inte längre kämpar för de ofödda barnens rätt att få födas, utan hellre följer den bekväma och poltiiskt korrekta abortliberala linjen.
Faktum kvarstår: Det är inte abortmotståndarna som dödar de ofödda barnen. Därför är det helt absurt att kräva att det är de som ska visa omvärlden ”lågmäldhet, eftertänksamhet och ödmjukhet”. Det kravet ska ställas på dem försvarar den rådande abortpraxisen i vårt land.
Skicka en kommentar